Är jag bra eller dålig förlorare, kanske du tänker nu? Men det var inte riktigt så jag tänkte i detta fall.
Din attityd till misslyckanden
När jag tänker på ”looser mentality” så tänker jag på vad jag har för relation till misslyckanden. Detta handlar om personligt ledarskap. Alla råkar ju ut för misslyckanden förr eller senare i livet. Vissa råkar ut för många och vissa råkar ut för färre. Självklart är det så att en korrelerande faktor är hur vågad man är som person och hur mycket man är villig att pröva, beträda obruten mark utan att veta om det ska hålla eller inte. Du kan vara risk avert eller riskälskande som är dess motsatser.
Alperna
När jag skidar ner i alperna i off-pist, så finns det glaciärsprickor under och visst vet jag inte om det kommer hålla eller om jag kommer åka ner 1-80 m ner i en spricka om snön inte bär och bryta x antal ben eller i värsta fall omkomma. Jag kan givetvis minska risken för att det ska hända genom att t. ex. 1. inte åka off-pist och 2. åka där den stora massan åker gång på gång utan att olyckor inträffar. Så visst, det går kontrollera hur mycket misslyckanden man riskerar och råkar ut för.
När misslyckanden ändå sker
Hur du förhåller dig till misslyckanden när det inträffar och hur låter du det påverka dig? Vi matas mer eller mindre ofta med kommentaren av omgivningen: ”Men tänk om du misslyckas då? Tänk om det skiter sig?”. Detta kan få osäkra ”prövare” att ibland tänka till en extra gång och strunta i sina planer. Visst, det är bra med ett kontrollorgan så man inte är dumdristig. Men ofta tenderar dessa kommentarer komma av sådana med klart högre säkerhetstänk, riskaverta människor.
Misslyckanden är bra
Det är genom misslyckanden du lär dig saker och en helt naturlig del i utveckling. Om du däremot gör saker på exakt samma sätt två gånger eller fler och misslyckas så kan du lätt tillskrivas Einsteins berömda citat (men det tvistas på internet om han sade det eller ej): ”The definition of insanity is doing the same thing over and over and expecting different results”.
Tillåter du dig göra misstag och vågar du vara öppen med det? Detta är en superegenskap som ledare tycker jag. Då visar du att du är felbar och att det är ok för andra att erkänna fel också, och då kan man lära sig något istället för i organisationer där fel göms. Detta är en del av Kaizenmetoden: att lyfta fram avvikelser.
En trevlig trend är faktiskt på uppgång nu i Sverige. Att det är mer och mer acceptabelt att prata om sina misslyckanden, att det är något positivt. Men handen på hjärtat, visst kan det kännas olustigt att behöva berätta att företaget gick i konkurs och att man fått sparken från sitt jobb?
Misslyckande i USA
I USA är det som i nästan allt annat en helt annan mentalitet kring misslyckanden. Där är det en naturlig del i utveckling av människor eller företag att man misslyckas och att det är bra märkligt om man lyckas utan att först ha misslyckats några gånger. Det är en tillgång att ha misslyckats. Istället för ”ojdå så dåligt” så ses man som en person med stor erfarenhet.
Hur förhåller du dig själv till misslyckanden? Har du misslyckats nyligen men inte vågat berätta det? Jag tycker det är uppfriskande och förlösande att berätta om mina misstag och då se hur människor i min omgivning själva känner sig mer trygga i att berätta om deras misslyckanden. Prova, jag tror du kommer få mer hurrarop än fördömanden. Hur trygg skulle du uppfattas om du går till en anställningsintervju och berättar om de misslyckanden du varit med om?
Förresten, jag fick sparken 2012! Sedan blev jag erbjuden återanställning tre år senare, men det är en annan historia.
Och du, vill du lyssna på en riktig förlorare? Lyssna på Niklas! https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/216122?programid=2071
Ha en härlig Monday!
Martin
p.s: Du når övriga monday-inspiration på: Monday.nu
